För jag vill veta om kärlek finns.

Jag känner hur rädd jag är för att ta nya tag igen när jag ser hur det har gått. Hur mycket jag saknar allt, "Jag vill ju följa med er".
Allt tar slut; det lärde man sig ju redan i spjälsängen (snipp snapp snut och så var sagan slut) men vart är då
och så levde de lyckliga i alla sina dar?

(bild arkiverad under 2011)

Och jag hatar att sakna, och jag hatar att vara arg för det.
Vet inte vilken känsla som tar överhanden. Kanske delar de båda på en plats. All plats.

Och tonerna klingar ut i takt med inspirationen och jag känner att nu får jag skärpa mig. Det går inte att gå runt och dagdrömma på det här sättet längre; det är som att be om att få bli krossad. (Låt mig vara låt mig vara.)

|Avtryck|

Ge mig en kyss innan du går; en kyss att bygga en dröm på:

Namn:
Kom ihåg mig.

E-postadress: (Bara jag kan se.)

URL:

Kör på:

Trackback
RSS 2.0