Men när natten var ljus I vårt sextiotalshus.

Känner mig så glad nu. Försöker intala mig själv att inte vara det; inga förväntningar [förväntningar har dödat mig förut].

Idag ska jag till Liseberg med pappa, lillebror och lillebrors kompis. Det ser jag också fram emot.
Och det är bara fem dagar kvar till U15 SM i Falköping, och det ser jag fram emot mer än någonting annat.

Står och väntar på min skjuts /men jag har glömt bort vart jag ska.


Jag tänkte att lila är en fin färg.



Solen börjar komma fram och jag har ingen insperation över huvud taget.

Kent.


Låt dom komma nu /det handlar bara om tur tillslut.

Kent, tack för allt. Tack, tack, tack så mycket. Jag älskar er så.


(Tror du att det finns något okänt där ute
/som mirakulöst förblev oupptäckt.
Något som gömmer sig i djupen
/som bidar sin tid
/och drömmer om petroleum och kristaller.)

Och alla våra ideal /kom från ett rosa 80-tal.

En dag ligger jag i sängen efter en sömnlös natt och upprepar samma mening för mig själv "låt mig vara låt mig vara".




släng ner nyckeln min fina
och få mig av den här jävla gatan
har stått i regnet så länge att jag börjat krympa
att drunkna är inte så illa
om det får en att drömma och hoppas på
att en seglande båt ska komma


Jag har sagt det förut och säger det igen: jag hatar att jag inte kan göra någonting åt det.

Och jag ser hur du tänker på nåt /hur du längtar dig bort som en fågel i bur.

-
Att jag inte kan göra någonting åt det. Siffror. Människor ibland. Oinlämnade skolarbeten. Saknad. Idétorka. Mardrömmar. När man inser att man förlorat en bästavän (where you used to be, there is a hole in the world).

+
Aprilregn i ansiktet. Att det bara är 36 skoldagar kvar. Relaterbara texter (du bara får mig att hänga, hänga kvar). Att mitt hår nog blir lila nästa vecka. Inställda lektoner. Håkan Hellström. Sommarjobb.

Och lyssnar tyst till ingens röst.


Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin

-

Du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer

Men du är van vid folks manér

och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en tår i svarta hav

Du får gärna avsky mig /om det gör mig tydlig igen.

Vaknade med persiennränder i ansiktet. Sitter nu och väntar på att en viss Hannah ska besvara mitt sms så att jag vet att hon är vaken. Vi ska ner på stan lite senare och sedan blir det av till biografen. Ska se Hungerspelen för andra gången och jag längtar.

Manage me, I'm a mess /Turn a page, I'm a book, half unread.


6e april: Blev ägare av ett People specialnummer, stod på pudersnöperronger och bestämde att denna sommar ska bli den bästa hittills.

"Jag skulle aldrig kunna leva här; Det är på tok för litet. Vart är människorna, ens?"



Känns så bra att vara hemma. Även fast Arvika är en alldeles ypperlig tillflykt, så blir det tyvärr aldrig min stad.

Och jag vet att jag haft tur som få /Så många här som ville ha dig.

Oen där obehagliga känslan av att allting kommer falla håller sig kvar. Det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser. Det har varit ett par bra dagar. Fina, kalla dagar. Har lekt i lekparker och jagat vitsippor. Varit lite extra nostalgisk.
Åker hem imorgon obestämd tid; då ska ni få bilder.

And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah, you bleed just to know you're alive

Du är svag men en dag blir du oslagbar -

Och det är som att de där tankarna aldrig vill stanna. Håller mig alltid krampaktigt kvar. Och jag vet att det aldrig kommer att gå; Jag är för skör och den här världen är på tok för dömande.

"Det låter inte så bra det här, du". Det är inte synd om mig. Jag klarar nog av det förr eller senare. Oftast senare. "Det finns väl andra sätt, visst?"

Jag ska spendera påsklovet i Arvika hos mormor. Känns skönt att komma ifrån Göteborg ett tag; faktiskt. Det är staden jag älskar utav hela mitt hjärta, men ibland vill man bara gömma sig ifrån livet. Det kan man aldrig göra här. Länktar till mormors hårspaysluktande kramar, det kaneldoftande köket, och garderoben fylld med fler läskbackar än kläder. Minns hur vi gömde oss där, i garderoberna. Kröp in, släkte ljuset. "1, 2, 3 nu kommer jag!" Kändes så skönt att vara osynlig medans allting pågick där utanför.

Funderar nästan på att ta bort bloggen, ett tag i alla fall; så får jag ett mindre att tänka på. Hon sa det.

Neonskyltar på gatorna /sänder ljus åt mig och skatorna.

Tänkte bara titta in och säga att idag är det finaste Håkan Hellströms 38e födelsedag.

Drop that playing, hunnay /We will die anyway.


Kidsvolley turnering med mycket drama.

RSS 2.0