Jag har aldrig skratta så länge. Och jag önskar att jag inte blev kär i dig, och jag önskar att jag blev mer kär i dig. Det enda som gick därifrån den natten var telefonledningar och tågrälsen. Och jag väntar på gryningen.
Gjorde någorlunda misslyckade coontails förut förresten.
Som knappt syns på gifen.. Men vad gör det om hundra år.
Som knappt syns på gifen.. Men vad gör det om hundra år.
|Avtryck|
Maria
sv: Tack så hjärtligt!
Btw din vägg är awesome.
Trackback